SM-kval Hofors

I helgen höll det ett SM-kval i Hofors som jag och Matti var med på. Mattias hängde även med och tjänstgjorde i sekretariatet. På förhand hade jag ganska få illusioner om att lyckas komma topp-3 och kvala här. Jag är ganska svag i press och sten, och i ett startfält som detta kan man lätt ana att kvalplatserna lär gå till någon som inte har sådana svagheter. Mitt mål var framför allt att slå Matti. Men för att gå händelserna något i förväg är jag rädd att jag måste rapportera att jag kom till korta där.

Det här blir nog inte det bästa tävlingsreferat jag någonsin skrivit, för jag var väldigt ouppmärksam på resultaten i de olika grenarna under tävlingens gång, utan fokuserade helt på mina egna prestationer. Så jag kan bara erbjuda mitt eget tunna, nyckelhålsperspektiv på hur dagen gick.

Det var ganska många avhopp, och bara 11 tävlande kom till start. Således blev det ingen cut efter de första två grenarna, utan alla fick delta i alla grenar.

Gren 1: Medley(300kg frame carry 20m, 200 kg släddrag 20m)
I ljuset av att det inte blev någon cut så förändrades min inställning till grenen något. Istället för att sikta på att gå riktigt sönderstressat och superriskabelt genom grenen så fick det ske med lite mer kontroll. I slutändan kvittade det nog. Alla fann frame-biten väldigt lätt, och alla fann släddraget riktigt jobbigt. Jag satte som mål att komma i mål utan att någonsin låta släden stanna på vägen. Matti sade åt mig att han inte trodde jag kunde göra det, vilket bidrog med lite extra motivation. Det fungerade nästan, men med ett par meter kvar så tog benen slut helt. Jag gjorde först ett drag med ryggen, och tog mig sedan i mål genom att bara låta kroppen falla medan jag höll kvar i släden.

Efter ca 10 sekunder på marken var det i stort sett en maxansträngning i fråga om benstyrka att ställa sig upp. De kommande 15 minuterna var så smärtsamma till följd av mjölksyran att det knappt gick att prata.

Foto: Ari Byström

Min tid blev 53 sekunder vilket dessvärre inte visade sig räcka särskilt långt alls. Matti var en 10 sekunder bättre, och en hel bunt killar låg mellan honom och mig. Jag tror jag han ha varit fjärde sist eller något sådant i grenen.

Gren 2: Vikingpress - reps på 140 kg
 Jag hade gjort en singel på träning helt utvilad två veckor innan tävlingen, så efter medleyt tänkte jag att jag nästan skall vara glad om det går alls. Men det gick. Det var faktiskt precis som på träning. Att första kändes lätt, men att av någon anledning så fick jag inte till en andra repetition. I det här startfältet skulle det visa sig vara ett mycket dåligt resultat. T o m Matti, som i stort sett alltid är svagare än mig i press, storpersade med 10 kg genom att göra en tvåa på tävlingsvikten. Jag tror faktiskt att jag kom sist här. Peter Svedberg vann grenen i stor stil med 13 reps.

Gren 3: Biloket - 400 kg, 20m

Foto: Ari Byström

Det här var en gren som jag känner hade varit väldigt rolig att testa på en gång när man är helt fräsch. Jag gillade den skarpt. Remmarna var ett bekvämt sätt att bära vikten, och den trycker inte alls på den där nerven under skuldran som vanligt ok verkar göra på mig dessa dagar. Vikten kändes väldigt lätt hela tiden och verkade inte alls så svår att kontrollera bara man styrde farten rätt, vilket i och för sig är något av en truism i världen av ok-övningar. Däremot så var jag fortfarande så syrefattig att jag inte kunde hålla på hur länge som helst. Efter att ha gått en bit satte jag ner och andades lite, och gick sedan ett par etapper till. Utvilad är jag tvärsäker på att hela sträckan hade gått utan problem, men jag valde här ändå att avbryta grenen för att spara mig lite till resten av tävlingen. Det visade sig vara en ganska dålig idé då ett par killar senare gick bara något lite längre än mig.

På något vänster tog dock mycket bättre poäng här än jag gjorde i förra grenen. Det var flera som knappt kom iväg alls. Men det var inte precis upplagt för en lysande tävling här.

Gren 4: Bilmarklyft - 310 kg för reps
Ofta är siffror som dessa bara uppskattade, men snyggt nog så hade man faktiskt mätt upp så att det verkligen var 310 kg som effektiv vikt i händerna vid bilmarklyftet. Det blir förstås fortfarande lättare i botten då det är en del svikt i stålställningen. Jag tog ett kontroversiellt beslut att köra raw. Jag kan inte andas något bra i min dräkt, och det skulle bli viktigt här. Den hade nog skadat mitt totala repsantal. Men många såg hur bekväma ut som helst i sina dräkter. Det var nog bara jag och Robin Dahlmark som valde att skippa dräkt.

Min strategi var att köra så många jag kan i ett svep utan att bli tycka att det känns tungt, för att sedan vila tills slutet av de 75 sekunderna för att göra vad jag har kvar. Det blev sju repetitioner. Tobias Jedby slog mig snävt med 8 reps. Love gjorde imponerande 10 reps och Stisse gjorde 11 reps för grensegern.

Mitt genomförande:

Gren 5: Däckvält - 420 kg, 8 vält
Matti sade hela tiden att det som gäller är ett stadigt och fint tempo man kan hålla genom alla åtta vält. Så gjorde han sina vält, och så gjorde till sist jag mina också. Jag hade sett på de som gick innan mig att greppet inte var det bästa. Många slant och väldigt få direktvält gjordes. Redan första vältet kändes lite som en besvikelse för att det var så pass halt, men jag är van så det var bara att köra på. Vid vält tre eller fyra så var greppet så bra att jag gjorde ett direktvält, men det satt ändå inte klockrent och verkade nästan snabbare och mer energieffektivt att hålla mig till tvåstegsvälten. Jag gjorde alla åtta vält och speakern sade något om att jag var precis en sekund efter något. Om det var att jag var precis en sekund efter en annan tävlande eller precis en sekund från att klara tidsgränsen på åttonde vältet vet jag inte.

Gren 6: Stenserie 130-180 kg
Här kom jag inte långt alls. Jag blev informerad om att jag behövde lägga upp första stenen för att inte tappa en placering till Johnny Hansson, men den skulle jag komma att tappa med besked. Jag kände mig fräsch och stenen kändes lätt i händerna, men det var för högt för mig helt enkelt. 170-175cm eller något i den stilen. Jag har inte gjort det innan, men hoppades att jag skulle få den i ett läge där jag kunde pressa upp den, men det kom aldrig. Efter att ha tittat på de andra så blev det tydligt att jag har ett och annat att lära här. Det finns ju kortare killar som klarar det, men det är väl något man måste lära sig. Nollan i stenarna gav tävlingen en besk eftersmak.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med vad jag fick ur kroppen under dagens gång. Men jag ger mig själv rejäl bakläxa för att inte ha varit förberedd väl nog för att kunna genomföra medleyt utan att skada oket, samt för stenlyftning på höga höjder. Allt i allt räckte prestationen verkligen inte långt alls. Nia av elva, med 23.5poäng, slutade jag, i den mest ansträngande tävling jag någonsin gjort mot det hårdaste motstånd jag någonsin mött.

//Alex